Krönika: Framtiden är ljus, eller?

14 februari, 2018 - Linus.M

Har vi äntligen fått den ägare vi så länge saknat?

Under en lång tid har Leeds varit en klubb i förfall. Ägare som Ken Bates, GFH Capital och Massimo Cellino har kommit och gått. Länge har det varit osäkert på hur framtiden ser ut för klubben och när Andrea Radrizzani tog över sommaren 2017, trodde många att vi skulle få ett lugn som så desperat behövdes. Blev det så?

Det var den 23:e maj 2017 som rättighetsmogulen Andrea Radrizzani slutförde köpet av Leeds United. Många, inklusive mig själv, tänkte att eländet för en gångs skull var över. År efter år har vi fans blivit misshandlade av ägare som inte haft klubben och fansen som prioritet. Istället har 2000-talet präglats av galningar till ägare som Ken Bates, en man som visste exakt vad han utsatte oss för men inte skämdes en sekund. Vi har haft GFH Capital som knappt visste hur man betalade löner och för att toppa detta så kom Massimo Cellino in som trodde man kunde äga en fotbollsklubb i England helt själv, utan rådgivare och sunt förnuft. Hur undertecknad tyckte det gick?

Sådär…

Nåja, istället för att titta på gamla händelser, är det inte för en gångs skull dags för oss att kunna blicka mot framtiden och tycka den är ljus? Det var i alla fall något jag kände när Radrizzani tog över klubben. Här kom en man, som visserligen aldrig ägt en fotbollsklubb tidigare, men som inte hade någon tveksam historia bakom sig. Han hjälpte till att bygga upp MP & Silva, ett företag som har hand om sporträttigheter världen över. Han var även delaktig i att skapa organisationen Play For Change, där man ger barn chansen att utöva den sport som man alltid drömt om att få testa på. Detta och att han inte verkade vara en komplett galning som vi tidigare haft erfarenheter av, gjorde att man kände hopp och tro om vad framtiden skulle ge oss luttrade Leedsfans.

Något Radrizzani gjorde drygt en månad efter att han köpt klubben var att köpa tillbaka vårt hem, Elland Road. Detta var något som tidigare ägare lovat tusen gånger om att de skulle göra, men som aldrig verkställdes. £20m kostade det kalaset vilket gjorde att Jacob Adler, som köpte arenan 2004 när Leeds var i ekonomisk kris, inte längre kunde få sina årliga £1.7m in på banken som det kostade oss i hyra. Detta var och är såklart en stor fjäder i hatten då Radrizzani inte bara hade snackat utan också snabbt agerat, till skillnad från vad vi tidigare erfarit.

Såklart finns orosmoln fortfarande kvar, vi är ju trots allt Leeds United. Victor Orta, som tidigare varit sportchef för Middlesbrough, anställdes för att vi skulle få en trupp som skulle klara av en topp sex placering. Huruvida vi har lyckats med vår rekrytering återstår att se men fansen är långt ifrån nöjda med hur Victor Orta har skött sitt jobb hittills. Det har kommit in flertalet spelare, Cibicki, Anita, Lasogga, Klich & Wiedwald för att nämna några, som många undrat om de håller måttet. Jag förstår den kritiken och jag håller delvis med om den, även om jag egentligen inte vill döma spelare efter ett halvår i en ny klubb. Även om det tar tid att acklimatisera sig till ett nytt land och en ny liga, med allt vad det innebär, så måste man ändå kunna se någon sorts talang eller förbättringspotential i spelare som anländer. I många fall har vi inte gjort det, vilket såklart gör att man inte känner sig helt övertygad om huruvida Victor Orta lyckats med sitt uppdrag eller inte. Har truppen blivit nämnvärt mycket bättre sedan förra säsongen, egentligen? Samuel Saiz är den spelare som man sett är kanske den bästa spelaren vi haft på väldigt länge. Utöver det finns spelare som Alioski, Forshaw & Ekuban, där man inte riktigt vet om de håller måttet eller inte.

Här är egentligen min enda kritik i nuläget mot Radrizzani och hans planer, förutom en viss klubblogga som blev allt annat än en succé, för allt han gjort utanför fotbollsplanen har varit briljant i mitt tycke. Han har förutom att köpa tillbaka Elland Road som vi varit inne på tidigare, tagit tillbaka Leeds United Ladies i värmen, han har skapat sig en bra och viktig relation med Leeds City Council, han har sett till så att vi har en scoutingverksamhet igen och han har försökt bygga upp en relation som så länge har varit obefintligt mellan ägare och fans. Icke att förglömma är också att han hjälpt LUFC Trust, den engelska supporterklubben, att få igenom ett ACV som skyddar Elland Road mot att bli köpt av människor som Adler igen. Detta är knappast någonting som skulle skett med tidigare ägare.

Allt detta, tillsammans med att vi slipper hålla koll på alla rättegångar en ägare ska upp i, har bäddat för att fansen kommit tillbaka till Elland Road, att man slagit rekord i antal sålda säsongsbiljetter och att man för första gången på länge känner framtidstro. Även om inte laget på planen har varit en succé första halvåret under Radrizzani, så finns det ändå en tro på att han själv ser detta och att han också kommer göra något åt detta i sommar. Att Radrizzani spenderar pengar på spelare är det inga som helst tvivel om, det gäller bara att vi spenderar det på rätt spelare.

Det är långt ifrån perfekt, det är långt ifrån en fantastisk trupp vi besitter men det är också långt ifrån Ken Bates dagar. Även om man vill att allting ska ske över en natt så får man inte glömma bort hur klubben varit skött de senaste 15 åren, det är tyvärr inget man fixar direkt. Jag tror och hoppas att vi om några år kan titta tillbaka på året 2017 och se att det var året det vände. Jag tror också att vi är i relativt goda händer under Andrea Radrizzani, även om misstag kommer göras.

Hoppet är ju det sista som överger en, är väl det man brukar säga, men det är ju inget nytt för oss Leedsfans. För likt förbannat sitter man här år efter år och tänker för sig själv, framtiden är ljus!

Eller?

The future is bright, the future is white.

1 Kommentar

Kommentera